Saknar dom döda oss?
En intressant fråga som dök upp.
När någon som stått oss väldigt nära dör, en förälder, eller våran soulmate..
Saknar dom oss lika mycket som vi saknar dom?
Svaret är: Generellt sagt, nej, de döda saknar inte dom levende.
Jag vet att det låter hemskt, men låt oss se på det från deras perspektiv så kommer
du förstå varför dom inte saknar oss så som vi saknar dom.
När någon som stått oss väldigt nära dör, en förälder, eller våran soulmate..
Saknar dom oss lika mycket som vi saknar dom?

Svaret är: Generellt sagt, nej, de döda saknar inte dom levende.
Jag vet att det låter hemskt, men låt oss se på det från deras perspektiv så kommer
du förstå varför dom inte saknar oss så som vi saknar dom.
När våra nära och kära dör, blir dom mottagna på andra sidan av sina nära och kära som
gått över till andra sidan före dom. Där finns bara lycka och kärlek. Att säga att dom
har kommit till en bättre plats är att underdriva. Dom är lycklinga, till och med saliga.
Dom går genom sitt liv i repris, förstår och ser nu vad livets läxor skulle lära dom.
Dom sluter fred med sig själva, och går över till sidan av fredfullhet och salighet.
De döda är dock medvetna om, att dom som de lämnat bakom sig i livet har det
mycket jobbigare och svårare med att handtera det vi upplever som att förlora någon,
för vi som lever, tror att personen har försvunnit till någon "galax" långt långt borta.
Våra kära som dött försöker få våran uppmärksamhet, så att dom kan låta oss
få veta att dom har det bra.
Dom ser oss men vi ser inte dom, så dom gör ibland allt dom kan för att få våran
uppmärksamhet (se bloggen från igår).
Dom kan också försökta nå oss när vi sover, genom drömmar.
Ofta blir det bortförklarat som "bara drömmar".
Dom kan få bilder på väggarna att ramla ner, och det blir bortförklarat som
korsdrag. Dom försöker på många sätt och vis låta oss veta att dom är närvarande.
gått över till andra sidan före dom. Där finns bara lycka och kärlek. Att säga att dom
har kommit till en bättre plats är att underdriva. Dom är lycklinga, till och med saliga.
Dom går genom sitt liv i repris, förstår och ser nu vad livets läxor skulle lära dom.
Dom sluter fred med sig själva, och går över till sidan av fredfullhet och salighet.
De döda är dock medvetna om, att dom som de lämnat bakom sig i livet har det
mycket jobbigare och svårare med att handtera det vi upplever som att förlora någon,
för vi som lever, tror att personen har försvunnit till någon "galax" långt långt borta.
Våra kära som dött försöker få våran uppmärksamhet, så att dom kan låta oss
få veta att dom har det bra.
Dom ser oss men vi ser inte dom, så dom gör ibland allt dom kan för att få våran
uppmärksamhet (se bloggen från igår).
Dom kan också försökta nå oss när vi sover, genom drömmar.
Ofta blir det bortförklarat som "bara drömmar".
Dom kan få bilder på väggarna att ramla ner, och det blir bortförklarat som
korsdrag. Dom försöker på många sätt och vis låta oss veta att dom är närvarande.
Och dom lyssnar. Dom lystnar till våra böner och ursäkter, vår ilska, förtvivlan och vår sorg.
Och dom ser. Dom ser oss gråta, sova, och gråta lite till. Dom ser hur vi sakta får våra
liv iordning igen. Dom känner glädje när vi har vunnit över vår sorg. Dom vill inte att vi
ska vara ledsna.
Och dom ser. Dom ser oss gråta, sova, och gråta lite till. Dom ser hur vi sakta får våra
liv iordning igen. Dom känner glädje när vi har vunnit över vår sorg. Dom vill inte att vi
ska vara ledsna.
För dom har det bra och dom har återförenats med sina nära och kära på andra sidan
Dom inser att ingen egentligen dör, vi bara ändrar form. Det är absolut ingenting att
vara ledsen över. Det är någonting fantastiskt. Om de levande kan förstå att de döda
är inte borta, kanske det kan lätta på sorgen lite. Vi sörger över våran förlust, över
att vi förlorat deras närvaro i vårat liv. Och ja, det är verkligen en förlust, men den är
inte en för evigt, vi-ses-aldrig-igen förlust.
Dom inser att ingen egentligen dör, vi bara ändrar form. Det är absolut ingenting att
vara ledsen över. Det är någonting fantastiskt. Om de levande kan förstå att de döda
är inte borta, kanske det kan lätta på sorgen lite. Vi sörger över våran förlust, över
att vi förlorat deras närvaro i vårat liv. Och ja, det är verkligen en förlust, men den är
inte en för evigt, vi-ses-aldrig-igen förlust.
Hedra dom döda. Dela din glädje och kärlek med dom. Skicka kärleksenergi till dom.
Och försök känna den kärleksfulla energi som dom sänder tillbaka till dig.
Ett medium kan hjälpa dig få kontakt, men ett medium är onödigt om du öppnar ditt
hjärta och kommer ihåg att dom döda lämnar oss inte, så dom saknar oss inte.
Kom ihåg att vårda dina minnen. Du kan hålla kontakt med dom genom att bekräfta
deras närvaro vid speciella familjehändelser och sammankomster.
Och försök känna den kärleksfulla energi som dom sänder tillbaka till dig.
Ett medium kan hjälpa dig få kontakt, men ett medium är onödigt om du öppnar ditt
hjärta och kommer ihåg att dom döda lämnar oss inte, så dom saknar oss inte.
Kom ihåg att vårda dina minnen. Du kan hålla kontakt med dom genom att bekräfta
deras närvaro vid speciella familjehändelser och sammankomster.
Dom är fortfarande där, du kan fortfarande prata med dom, och dom kan fortfarande
se dig och bry sig om dig. Dom vet när du är ledsen, men dom vet att livet är en
fantastisk gåva och erfarenhet, och dom vill att du njuter ditt liv i största möjliga
utsträckning. När du är redo, fortsätt leva ditt liv. Du kommer att möta dom igen.
se dig och bry sig om dig. Dom vet när du är ledsen, men dom vet att livet är en
fantastisk gåva och erfarenhet, och dom vill att du njuter ditt liv i största möjliga
utsträckning. När du är redo, fortsätt leva ditt liv. Du kommer att möta dom igen.