Kvinnan som varit till Helvetet och tillbaka är inte lätt att älska
Många har försökt. Dom flesta har misslyckats.
Dom svaga behöver inte ens försöka, för det krävs mer styrka än du ens vet att du har;
mer tålamod, mer motståndskraft, mer uthållighet, mer beslutsamhet. Det kräver en orubblig kärlek, en som är fast besluten och inte lätt besegrad.
För kvinnan som har varit till Helvetet och tillbaka kommer att pressa bort dig. Hon kommer att testa dig i sin önskan om att få veta vad du är gjord av, om du har det som krävs för att rida ut hennes storm. För hon är oförutsägbar – ibland som en orkan, en naturkraft som rider på hennes raseri från lidanden; andra gånger ett milt regn, lugnt, stilla och tyst.
När hon är det milda regnet som faller i takt med hennes tysta tårar, älska henne.
När hon är åskan och blixten och kastvindar som skapat förödelser, älska henne hårdare.
Hon är motsägelsefull, en pendel som alltid kommer svinga mellan rädsla för att bli kvävd och rädsla för att bli övergiven, och hon har svårt att hitta balansen där mellan.
För idag, även om hon aldrig säger det till dig, kommer hon känna sig osäker. Hon kommer vilja ha dig nära, att stryka håret ur ansiktet och kyssa henne på pannan och hålla henne i dina starka armar. Men imorgon kommer hon vilja ha sin självständighet, sitt utrymme och sin ensamhet.
För mens du sov, har hon varit vaken, oförmögen att sakta ner sina tankar, tittat på klockan och jagat tiden, försökt få ihop dom trasiga bitarna. Hon slåss mot sina demoner och slaktar sina drakar, rädd att om hon somnar kommer dom att vinna, rädd att om hon somnar så förlorar hon kontrollen. Imorgon kommer hon vara trött, och din närvaro kommer kväva henne. Hon behöver bara sig själv.
När hon sträcker sig efter dig, älska henne.
När hon puttar bort dig, älska henne mer.
Nya situationer, platser, människor och upplevelser kommer göra henne orolig. Hon kommer att vara starkt oberoende och längta efter att övervinna sin rädsla, medans hon inuti är skräckslagen som ett litet barn, ensam i den stora världen.
Ibland måste hon vara modig, att bevisa för sig själv att hon har vad som krävs. Andra gånger behöver hon att du tar hennes hand och håller den hårt i din. Ibland vet hon inte själv vad hon behöver, och du måste läsa henne som en bok med slitna sidor och en trasig rygg och ge henne det hon behöver när hon inte själv vet…
När hon är modig och kliver ut i världen på egen hand, älska henne.
När hon är rädd, men vägrar ta din hand, älska henne mer.
Hon kommer leva i rädsla av att inte vara nog och alltid vara för mycket – en ändlös strid om att hitta medelvägen. Skamfull om vågen tippar åt det ena hållet eller det andra, skamfull för att vara sig själv, för ingen har någonsin älskat både när hon är liten och även när hon är enorm.
När hon känner för mycket, älska henne.
När hon inte känner sig tillräcklig, älska henne mer.
Ibland har hon inte ont och lyset skiner från hennes ögon och hennes skratt kommer ha extra härlig klang. Men ibland kommer hon ha så mycket smärtor från trauman låst inne i sin kropp; hon kommer värka, hon kommer känna smärta och ångest. Ljuset kommer dimmas och skrattet tystna.
När hon skiner ljust, älska henne.
När hon är i mörkret, älska henne mer.
Hon kommer alltid älska dig med försiktighet, med en fot på tröskeln. För hon förstår inte kärlek utan villkor, en kärlek som är stark nog till att motstå hårda tider. Hon kan inte tillåta sig själv att helt lita på din kärlek, och hon kommer hålla delar av sitt hjärta dolt – delarna som har blivit mest sårade, delarna hon inte kan riskera att såra igen när hon har jobbat så hårt med att sy ihop dom.
Hon kommer alltid titta, vänta och förvänta att du ska lämna henne. Och när du inte gör det, har hon en sanning skriven i sitt hjärta där det står att du kommer göra det – det är bara en tidsfråga, för alla som älskar henne lämnar henne. Så hon kommer försöka att sabotera förhållandet; hon kommer verkligen testa vad det tål, hon kommer försöka lämna det först, hon kommer försöka såra dig innan du kan såra henne. Det är så hon behåller kontrollen, det är så hon överlever, hur hon säkrar sig mot att bli sårad igen.
När hon vill att du ska älska henne, älska henne.
När hon vill såra dig, älska henne mer.
Att inte ha kontroll gör henne livrädd. Få henne aldrig att känna sig kraftlös, fångad eller utan sin frihet. Hon behöver dansa barfota under blå himmel, känna sanden mellan sina tår, springa med vargar med vinden genom sitt hår, för det är här hennes läkande sker. Klipp aldrig hennes vingar, för om hon har friheten att flyga, kommer hon alltid flyga hem till dig.
Älska henne när det är lätt, och älska henne mer när det inte är det.
Älska henne på ett sätt som trotsat allt hon någonsin trott att kärlek var.
Älska henne för att du förstår med varje fiber av din själ gåvan av hennes kärlek, vad det har kostat henne att erbjuda dig sitt sköra hjärta.
Hon behöver inte dig. Hon har valt dig.
För du har det som krävs för att överleva stormen.
För även när hon inte vet hur hon ska älska, så älskar du henne ännu mer.
Så vad gör jag nu när jag hittat en som faktiskt har gått genom alla dessa stormar med mig och inte försvunnit,
och fortfarande står där med sin kärlek? Så har ingen gjort innan och det gör mig både lycklig, förhoppningsfull men samtidigt livrädd!!
Älskar dig så mycket Anders och släpper guarden...

Allt stämmer in på mig helt klockrent.
Ta hand om varandra 😙❤